Almedalen idag

Omvärldsanalys från vänster, direkt från Almedalsveckan 2009

Tjuvlyssning av Schlingmanns utvärdering

Bakom mig står Schlingmann och säger till Reinfeldt att talet var... bra... "men du höjde dig". Det är fult att tjuvlyssna, men jag gör det ändå.

De skyller på att det var dåligt med folk där, vilket är delvis sant, men situationen var den samma för Peter Eriksson som åtminstone kunde få applåder under den första kvarten av talet - till skillnad från Reinfeldt som talade inför en mycket tyst publik som stod och vred på sig under den extremt långa utläggningen om stormaktstiden, som varken var nyskapande eller intressant.

Det som kunde gjorts på en minut, och som totalt dödade stämningen och intresset för Reinfeldts tal var det Lincolnianska försöket till historielektion, där han helt revolutionerade berättade för oss att Sverige var ett stort land på stormaktstiden, men ändå fattigt. När han sedan skulle försöka baxa över det till klimat var det ingen som orkade längre.

Nu har Reinfeldt gått. Snart gör vi också det.


Taggar: , ,

Riksförbundet Sällsynta diagnoser förklarar det politikerna inte förstår

100 000 svenskar lever med en så kallad sällsynt diagnos. Precis som namnet avslöjar innebär det att diagnosen är sällsynt, ovanlig. För att klassas som just sällsynt får högst 100 personer per en miljon invånare bära diagnosen. Att vara sällsynt är att vara unik, på gott och på ont. Okunskap är en del av dessa människors vardag. Okunskap från vården, från arbetsplatserna, från samhället gör att kampen för att se sina rättigheter tillgodosedda blir en del av livet. Den största och mest tydliga diagnosgrupppen är dysmelisterna. Dysmeli innebär att en person föds utan arm, ben eller del därav. Trots att handikappet är lätt att se föds det varje år dysmelister som inte får en diagnos, och framförallt inte information om vad som finns att tillgå. De mindre diagnoserna, de som dessutom ofta är mer komplexa och inte helt ovanligt för med sig ett flertal underdiagnoser, har det ännu svårare att få sitt vårdbehov tillgodosett. Därför har riksförbundet Sällsynta Diagnoser länge arbetat för inrättandet av nationella medicinska center. År efter år talar de med politiker, som alla håller med om att det är en bra idé som skulle underlätta både för patienten och samhället. Samtidigt går åren utan att något konkret händer. I EU är frågan stor och den 10 juni i år fastslog EU:s ministerråd en EU-strategi kring vård och forskning gällande sällsynta diagnoser. I Sverige utreder man.

Under veckan har ordföranden Elisabeth Wallenius tillsammans med några kollegor deltagit under seminarier och talat med politiker. När de pratade med landstingsrådet Filippa Reinfeldt höll hon precis som alla andra politiker med om att vården behöver samlas och att politikerna måste ta tag i det. Som tur är hade hon till och med ett direkt svar. Det kommer vårdvalet ordna.

Analysen av det är lätt. Det kommer inte att ske mycket de närmsta åren heller. Moderaterna brukar tala om utanförskap. Inget är väl mer utanförskap än att vara så sällsynt att läkarna ger upp. Nu har Socialdemokraterna chansen. Ta tag i frågan som påverkar så många av landets invånare. Ingen mår bra av att slussas runt i vårdapparaten, varken patienterna eller politikerna som ska få budgeten att gå ihop. Inrätta nationella medicinska center nu!


Taggar: , ,

Kort fakta om Göran Hägglunds tal igår

Antal referenser till De Rödgröna: 25
Antal angrepp: 21
Varav personangrepp: 3
Referenser till att tanken om dagis var totalitär: 1

Omdömen:
Christer Hanefalk, retorikexpert, DN: "Cicero roterar i sin grav"
Henrik Brors, politisk kommentator, DN: "Kamp mot väderkvarnar"
Lotta Gröning, krönikör, Expressen: "Partimedlemmarna mår dåligt"
Hanne Kjöller, ledarskribent, DN: "Populistiskt och gubbigt"

Citaten:
"Kanske det inte blir någon ny cykel för lilltjejen"
om resultatet av De Rödgrönas politik

"
År 2222 kommer är det inte jag som står här i Almedalen och vadar i Östersjöns vatten medan jag håller partiledartal"
om miljöpolitiken, tydligen har vi bara 213 år på oss att lösa frågan

"Den som inte annat än rör sig mellan flyktiga eller ytliga mänskliga kontakter känner sig kanske fri.
[...] Men det är en falsk frihet."
om fri sexualitet

"Nu är de rödgröna överens om att fastighetsskatten ska tillbaka"
om hur det är att leva i en värld där man tror att Alliansen avskaffat fastighetsskatten

Taggar: , ,

Ang. små resurser

Under prisutdelningen av årets varumärke underströk en utav jurymedlemmarna, Maria Rankka, att det nästan är bättre att ha lite istället för mycket resurser för att synas i Almedalen. Detta blir ganska intressant då det kommer från tankesmedjan Timbros VD...


Taggar: , ,

Rättvisemärkt årets varumärke

Rättvisemärkt rules Almedalsveckan!

När Almedalsveckan nämns brukar de första tankarna gå till ett gigantiskt PR-vidunder. Det är också så att veckan kryllar av resursstarka PR-firmor som lägger massor av kraft (och gratis alkohol) på att fånga uppmärksamheten. Men vid sidan av dessa jippomaskiner finns även en uppsjö med ideella intressen och organisationer som driver sina frågor och försöker hålla igång det demokratiska samtalet. I konkurrensen drunknar naturligtvis de resurssvaga alltför ofta, vilket gör det extra kul att Rättvisemärk utsågs till årets varumärke i Almedalen (övriga nominerade var Resumé, Polisen, Electrolux och Fores).

Genom back-to basics med tryckandet och försäljandet av t-shirt lyckades Rättvisemärk sopa hem matchen. Det geniala i kampanjen var att varje t-shirt hade budskapet ”Jag är xxx, och därför väljer jag rättvisemärkt”, där xxx ersattes av köparens önskemål. På så sätt fick de en mängd människor att springa runt som gratis reklampelare åt märket, lyckades brädda sin målgrupp till alla möjliga konstiga falanger samt lyckades få diverse beslutsfattare att låsas till märket. Coolt jobbat.


Taggar: , ,

Hur kommer Köpenhamnsmötet gå?


Lena Sommestad, Lars Ohly, SNL, Naturskyddsföreningen och en representant från amerikanska ambassaden spådde utgången av det avgörande klimatmötet i Köpenhamn då ett nytt avtal ska ersätta det utgående Kyotoavtalet.

Slående var de allra flesta av den åsikten att ett avtal kommer nås, men att det avtalet inte kommer att nå de mål som forskarna hävdar är avgörande för att bromsa utvecklingen. EU är oenigt, USA är nybörjare och de fattiga länderna står utan teknisk, ekonomisk hjälp nödvändig för att att de ska kunna axla sin av del bördan. Lena Sommestad påpekade att för att nå klimatmålen måste vi nå FN:s milleniemål om utveckling av de fattiga länderna.

Intressant var hur Naturksyddsföreningens ordförande slog hål på tesen att det är kostnadseffektivt att satsa klimatreserverade pengar utomlands istället för i Sverige. Målet om hållbarhet handlar inte om hur vi ska få ner ett så stort antal koldioxid till ett så lågt pris som möjligt, utan om hur vi i varje land ska nå den hållbara nivån av ett ton kol/år per capita så kostnadseffektivt som möjligt.

Att tona ned förväntningarna inför Köpenhamnsmötet är att sänka ambitionsnivån och därmed resultaten, enligt Lars Ohly. Regeringens klimatproposition syftar att sänka utsläppet med 20 miljoner ton koldioxid, varav hälften redanär beslutade om av tidigare regeringar, en femtedel avkrävt av EU och en tiondel ska genomföras utomlands.

Led med föredöme och led mot högre mål, Reinfeldt.

Mona Sahlins tal i dess helhet

Dagens Nyheter - "Avspänd Mona Sahlin full av självförtroende"


Taggar: , ,

Världens mest jämställda land?

Oh, vi i Sverige har kommit så långt, brukar det sägas med en stadig klapp på eget huvud, som en sorts obligatorisk erinran som måste betas av innan varje jämställdhetsdebatt.

Men hur bra är det egentligen? Idag presenterades svensk statistik i jämförelse med europeisk av SCB i Almedalen, och med den som bakgrund tycks den svenska jämställdheten inom flertalet områden vara lika mycket myt som den om de höga självmordsantalen.

När det kommer till löneskillnader mellan män och kvinnor, som både kan visa på skillnader i lönesättning på arbetsplatser men även om ”manliga” och ”kvinnliga” yrken är högavlönade eller inte, är mäns löner 17,9 % högre än kvinnors, högre än EU-genomsnittet på 17,4 % och milslångt från Europaledande Italien (!) som har en skillnad på 4,4 %.

Vidare slår vi oss gärna för bröstet för vår jämställda riksdag, med 47 % kvinnor, men talar mindre om det faktum att jämställdheten bland chefer enligt SCB är sämre en EU-genomsnittet, med en fördelning på 68/32, endast marginellt bättre än Rumänien med en fördelning på 67/33, ett land som bland annat endast har manliga statsråd.

Egentligen är det bara inom riksdagen där Sverige är ledande inom statistiken. Självklart kan vi ha skördat andra framgångar inom psykologiska, och därför mer svårmätbara, områden – men indikatorer som löneskillnader borde vara allvarliga nog för att kraftigt rubba bilden som Sverige som mest jämställt.

Detta ger också en annan bild av Feministiskt initiativs roll inom politiken – från att anklagas för att rikta in sig på detaljfrågor har de egentligen en mycket stor uppgift: Att lyfta ett land som inom många områden av jämställdheten är bland Europas sorgebarn, och återupprätta den nationella feministiska äran, om den någonsin funnits.

___
Texten är även publicerad på den feministiska bloggen Ansats.

Taggar: , ,

Rödgrönt är det nya svarta


Alla tal som inleds med en spelning av den fantastiska Marit Bergman måste automatiskt bli lyckade tal – och det bevisades igår kväll. Det var en laddad och stridslysten Mona Sahlin som tog plats i talarstolen i Almedalen. Hon betonade att hon nu stod där som ledare för ett samlat rödgrönt alternativ och som kandidat till att bli Sveriges första kvinnliga statsminister – och att arbetet för ett maktskifte 2010 är nu påbörjat. Rödgrönt är det nya svarta.

Svaren på Reinfeldts tre frågor om ”hur, vad och med vem?” har nu fått tydliga besked. Hur vill Sahlin och socialdemokratin möta krisen? Med investeringar istället för passivitet. Vad vill Sahlin och socialdemokratin möta krisen med? Förslagen är många – allt från större stöd till kommuner, satsningar på infrastruktur till sommarjobb till unga. Och – med vem? Jo, med Miljö- och Vänsterpartiet i ett samlat rödgrönt samarbete. Som Sahlin påpekade är det regeringen Reinfeldt som nu måste svara på ”hur, vad och med vem?” ska de möta arbetslösheten. ”Vår framgång kommer att mätas i antalet jobb 2010” sa Reinfeldt inför valet 2006, and yes, socialdemokratin agrees.

De ungas förtvivlade behov är ett behov av politik. Att var tredje ung saknar arbete är inget individuellt problem, det är ett samhällsproblem. En passiv, icke-politik måste ersättas av en aktiv, investeringspolitik var Sahlin tydlig med. Att öppna, inte stänga, dörrar i utbildningspolitiken, att sänka arbetsgivaravgifterna rejält för de utan jobb istället för att sänka den något för alla och att satsningar som mer kommunstöd räddar och skapar välfärdsjobb. Lyckligast blir jag av Obama-vibbarna när Sahlin säger: ”alla unga ska få vara med och bygga Sveriges framtid. Sänk inte skatten för rika vuxna, satsa på de ungas drömmar.”

De äldre på arbetsmarknaden är avgörande för välfärdens framtid: de måste bli fler, orka jobba länge och få jobba om viljan finns. ”Om vi kan höja den faktiska pensionsåldern från 63 till 64 år så är det samma sak som att höja sysselsättningen med 100 000 personer”. Fem punkter, gav Sahlin som exempel på politik för fler jobbande äldre, som innehöll allt från hårdare tag mot diskriminering, stimulanser till äldre som jobbar längre till seniorjobb.

BÄST var publikens långa, höga applåd efter Mona Sahlins löfte om att socialdemokratin aldrig någonsin, någonstans kommer att samarbeta med SD.

Rödgrönt är det nya svarta.

Missa inte Daniel Suhonens krönika!

I dagarna går de tre stora arbetsgivarorganisationerna samman, och i sammanslagningen beslutar man att gå med i Svenskt Näringsliv. Detta betyder alltså att SVT, SR och de andra Public Service-företagen går med i Svenskt Näringsliv, en organisation som skänker stora summor till bland annat moderaterna. Daniel Suhonen förklarar det allvarliga i situationen:
"1:a juli 2009 blev dagen då högerns hegemoni fullbordades"
Läs!


Taggar: , ,

14 punkter för en bättre värld

Tvärdrag hade under måndagen ett seminarie i en fullsatt kyrka. Chefredaktör Daniel Suhonen presenterade där 14 stycken arbetspunkter för att göra något åt dagens mediasituation där borgerlig dominans styr agendan. Om nyliberalismens grepp om Sverige, världen och att man kan fira 30-års jubileum med Thatcher. Sanna Rayman från SvD satt längst fram och berättade efteråt att det var det roligaste hon varit med om. Idag skriver hon ledaren i SvD om det här.

Här presenteras punkterna;
1. För trettio år sedan inleddes den nyliberala ideologiska offensiven. Målet var att bryta vänsterns makt och man måste påpeka att projektet lyckats. I sitt senaste nummer presenterar Tvärdrag vilka strategier som denna framgångsvåg byggde på: dels ideologisk medvetenhet och övertygelse, dels handlingskraft i form av enorma satsningar på borgerlig opinionsbildning. Resultatet är en samhällsförändring som började i att förändra tänkesättet i samhället.
Högern lyckades vrida makten och självförtroendet ur arbetarrörelsens händer. Idag saknar vänstern en tydlig vision som kan samla massorna. Vi tror det hänger hop med förändringen av samhällsklimatet. Men hur gör vi för att vända vinden? Hur bryter vi dödläget? Vilka strategier ska vänstern ha för att ta initiativet?

2. Arbetarrörelsen behöver bedriva opinionsbildning. Däri ligger dess överlevnad som stark samhällskraft. Syftet ska vara att förändra och påverka den allmänna opinionen enligt våra värderingar. Värderingar finns inte automatiskt i ett samhälle utan skapas av olika aktörer. Som förebild för arbetarrörelsens arbete kan dels tidigt folkbildnings- och pressarbete inom arbetarrörelsen, men också det medvetna arbetet inom näringslivshögern sedan 1970-talet ses. Därutöver finns idag en rad sociala och autonoma medier som visat att man kan spela en roll från en vänsterpostition: exempel på detta är Democracy now, Stockholms Fria Tidning, ETC.

3. Låt oss slå fast att arbetarrörelsens mediestrategi att föra ut sina frågor via borgerliga medier, istället för att äga egna medier, har stora brister, ja att strategin har misslyckats. När borgerligheten enas, när striden hårdnar krymps utrymmet för arbetarrörelsen att synas i motståndarlägrets tidningar. Vi märkte det inför valet 2006 där borgerligheten dominerade, vi märkte det i ”Wanja-skandalen” som drevs av borgerlig media. Logiken gör också att även Public service färgas av de dominerande borgerliga mediernas rapportering. Vilka skandaler som oemotsagt ska drabba oss inför valet 2010 återstår att se. Den inslagna vägen bär utför, där en tillbakapressad arbetarrörelse desperat försöker kommunicera över fiendens avklippta telefonledningar.

4. Arbetarrörelsen behöver oberoende medier. I det nya medieklimat som framträder ökar behovet av fria medier. Det uppstår problem med varje form av partitidningar att nå trovärdighet, men också att med kraft nå ut till, och påverka allmänheten. Vissa av svagheterna med de historiska medieprojekten i arbetarrörelsen var lojalitetskravet. En tidning, särskilt idag måste stå oberoende fastän den är beroende och ha mandatet att på ett fritt och ärligt sätt kommentera och rapportera det som är publicistiskt intressant. Därför måste formerna för framtida mediesatsningar utformas så att redaktör väljs, men att denna redaktör är ansvarig till dess uppdraget avslutats. Bara genom att vara ärliga och seriösa kan vänstermedia nå trovärdighet.
Istället för ett lojalitetsförhållande med rörelsen eftersträvas ett solidaritetsförhållande, där de publicistiska målen ställs mot gemensamma värderingar och solidaritet med rörelsens långsiktiga överlevnad.

5. Kvalitet och sortering. I det nya medielandskapet händer två saker, förutom att de gamla dagstidningarna har ekonomiska problem. Journalistisk är dyrt och en bristvara och varje dag dränks vi som medborgare i ett oerhört informationsflöde. För en smart mediesatsning finns här två uppgifter att fylla som fortsättningsvis kommer vara en stor konkurrensfördel: att utifrån en tydlig vänsterposition sortera i nyhetsflödet (folkbildningsuppdraget) och att ge utrymme för seriös, kostsam och viktig journalistik(grävuppdraget). I de stora borgerliga dagstidningarna krymper journalistiken ihop och värderingarna är blå, i den marginella vänsterpressen är journalistiken oftast ännu mindre men röd. Arbetarrörelsen behöver egen omfattande resursstark journalistik som är röd.

6. Arbetarrörelsen måste se medier och opinionsbildning som investeringar. Ett tungt argument som ofta förs fram mot varje offensiv satsning på medieområdet är att det kostar pengar. Låt oss slå fast detta faktum: Arbetarrörelsen har pengar. Miljarder omsätts varje år i löner, lokaler, arvoden. Arbetarrörelsen har tiotusentals anställda. Arbetarrörelsen kommunicerar redan idag för hundratals miljoner. Naturligtvis kan inte allt detta upphöra, en oerhörd mängd verksamheter är primära och viktiga. Men på marginalen skulle arbetarrörelsen, om den ville nå ut, ville förändra, faktiskt kunna prioritera en kraftfull mediesatsning. Genom omdisponeringar av anställda, genom garantibelopp ur konfliktfonder, mediefonder, ur de vanliga budgetarna skulle hela arbetarrörelsen kunna samla sig att starta riktiga medier som kan konkurrera och påverka opinionen.
Cynikern vet alltings pris men intets värde. Idag satsas hundratals miljoner på S valrörelse, det mesta till anställningar och annonsering. LO har en stor presstjänst och stor mediebudget. Skulle inte delar av detta kunna omdisponeras?
Frågan är inte om vi har råd utan om vi har råd att låta bli.

7. Arbetarrörelsen behöver snygga och professionella mediekanaler. De satsningar vi föreslår måste också konkurrera på lika villkor med borgerlig media. Trist, men viktigt att inse är att ytan säljer, särskilt i media. Därför måste nya arbetarrörelsemedier vara snygga, aptitliga, och satsa på formgivning. Dessa satsningar måste också tävla på lika villkor. Vänstern behöver inte fler billiga amatörmedia.

8. 50 miljoner för en dagstidning. Som vi tidigare visat skulle det för 50 miljoner vara möjligt att skapa en svensk rikstäckande rödgrön 6-dagars dagstidning enligt modellen Klassekampen i Norge. Med 10 000 prenumeranter, presstöd och andra intäkter skulle priset bli en bråkdel av detta kanske ca 2-10 miljoner. Men även om vi tänker oss att hela beloppet skulle garanteras – dvs. ca 50 miljoner – är det ett orimligt belopp? Är det orealistiskt? 50 miljoner motsvarar, lågt räknat 100 ombudsmän i arbetarrörelsen.

9. Starta en VänsterFokus kring tidningen Tvärdrag och LO-tidningen! För en bråkdel av priset för en dagstidning skulle en radikal rödgrön version av tidningen Fokus skapas, som konkurrerar med djup journalistik, de bästa skribenterna och krönikörerna, som Fokus, fast vänster.

10. Bygg en ny tidning kring befintliga webb-strukturer. LO Tidningen, Dagens Arena, ETC, Tvärdrag skulle kunna samarbeta kring en gemensam webbplats där LO tidningen utgör arbetsmarknads- ekonomiredaktion, Arena har ledarsidan, Tvärdrag har kultursidan. Idag är de olika kanalerna varför sig för smala och avgränsar sig egoistiskt mot andra. Tillsammans skulle vi med befintliga strukturer samt en liten samordningskostnad ha en stor tidning på webben.

11. För 1,5 miljon till per år skulle Tvärdrag kunna bli en månadstidning.

12. Satsa på en ung radikal tankesmedja. Arbetarrörelsen behöver också stärka upp bokutgivning, rapportskrivande och formande av nya radikala förslag. Sannolikt behövs fler oberoende tankesmedjor. Gärna med tydlig rödgrön koppling, men oberoende, se punkt 4. Uppgiften för denna tidning ska också vara att fostra nya debattörer, skribenter och opinionsbildare. Förutom förlagsverksamhet, rapportskrivande och debatterande skulle denna tankesmedja också kunna ta ansvar för ideologisk fostran inom LO:s ungdomsverksamhet och SSU. En idé är en Wigfors-akademi (enligt modell Stureakademin inom Timbro). Målet att fostra nya debattörer och vara en läsvärd plantskola. Partners för detta skulle kunna vara SSU, Tvärdrag, ABF, LO.

13. När en rödgrön regering kommer till makten måste presstöd, tidskriftsstöd och litteraturstöd höjas och försvaras. I en värld där konkurrensen slår ut seriös kvalitetsjournalistik och litteratur måste samhället ta sitt ansvar för att stimulera ett levande intellektuellt samtal. Detta gynnar vänstern indirekt, men framförallt försvaras oberoende journalistik och det fria ordet. EU ska hålla fingrarna borta.

14. Stärk Public service, utred en skattefinansierad Public servicetidning. Det fria ordet utmanas av kommers och monopol. Därför måste arbetarrörelsen fråga om inte oberoende journalistik också kan vara ett statligt ansvar när papperstidningarna utarmas. En sådan tidning skulle läggas i ett bolag vid sidan av SR, SVT och UR och finansieras med skattemedel och prenumerationsavgifter.

Nu har du läst, nu får du begrunda.


Taggar: , ,

Kärnbränslehantering?

SKB samlar landets ledande ledarskribenter på landets ledande tidningar för att höra vad de tycker om slutförvar för kärnkraftsavfall.

Inlägg från debatten; Förändras uppdraget om regeringen imorgon beslutar att bygga tio nya kärnkraftsverk eller om de skulle besluta att ta bort de tio som vi har idag? SKB säger nej. Kärnkraftsavfallet måste fortfarande tas omhand. SKB är naiva om de inte inser sitt inlägg i energidebatten, deras agerande i frågan spelar ju roll. Slutförvar är fel ord för det här är inte slut. Det blir Östhammar och inte Oskarshamn, men det är ju inte det intressanta med kärnavfall.

Det visar sig i det stora att ledarskribenterna främst anser att platsvalet är en ickefråga. Det tycker inte de aktivister som fyller upp flera platser med sina ”Atomkraft – Nej tack”.

Det hela ger intrycket av att vi gräver ner stridsyxan om vi kommer överrens om det här, men inget kunde väl vara mer fel. Hela världen är ense om att vi måste satsa på nya energiformer. Visst, vi kan ha några fler vindsnurror, men vattenkraften är fullt utbyggd och politikerna måste våga säga; Ja, vi behöver mer kärnkraft, säger Maria Abrahamssons, ledarskribent på SvD.

Frågan i nästa val blir om vi ska dubbla de 5000 ton kärnavfall som vi står med idag.
Frågan blir intressant först när någonting händer, fram tills dess går det att argumentera för att allting är lugnt.
Frågan är varför man tror att man funnit de slutgiltiga lösningarna, som om det vore historiens slut.
Frågan varför man inte uppmuntrar debatten, tar emot den stridsyxa Abrahamsson kastar, den brandfackla hon tänder.

Frågan är varför vi inte bestämmer oss för om vi vill eller inte vill ha kärnkraft. Och när vi bestämmer oss för att vi vill inte ha kärnkraft, först då kan vi bestämma oss för att satsa på andra former för att lösa våra energibehov. Men så länge frågan ligger kvar på bordet kommer det aldrig bli en helhjärtad satsning på nya energiformer.

Och saknas det inte att någon vågar säga att vi har råd att tänka nytt? Redan nu visar det sig att kärnkraften är dyrare en solenergi. Varför säger ingen något excellent om solenergi, kieselceller, vågkraft och det sköna med vindkraft. Var är de progressiva förslagen om städer, bondgårdar etc kan bli självförsörjande med hjälp av vindsnurror och dylikt. Detta är faktum. In med det i debatten. Den enda som nämnde det var Abrahamsson som sa att visst, vi kan nog bygga något vindkraftverk här och där men att kärnkraft är det enda för henne.
Sverige är bäst i klassen i EU, så varför inte se hur man blir bäst i klassen på att exportera miljötekniken som vi vet hur man använder.


Taggar: , ,

Moderata Ungdomsförbundets retorik på 20 sekunder




Bildmaterialet är taget från Moderata Ungdomsförbundets djuplodande analys av Lars Ohlys tal i början av veckan. En kort best of som understryker MUFs bidrag till den politiska idédebatten, och kanske ytterligare kan förklara varför Niklas Wykman vann utmärkelsen årets broiler.


Taggar: , ,

En nyhetsrapport från Alliansfritt Sverige




Fler journalfilmer finns här.


Taggar: , ,

Svårt att skilja på myt och sanning i näringslivet

Företagsvärlden är splittrad när det kommer till frågan om statens inblandning. Under ett seminarium på onsdagsmorgonen förklarade Jens Spendrup att enligt hans erfarenheter, från liten företagare till VD för ett imperium, är en helt fri marknad nödvändig. Anna- Stina Nordmark- Nilsson från Företagarna däremot tycker politikerna har en viktig roll. Det är de som kan lagstifta om regler på arbetsmarknaden, de ständigt återkommande turordningsreglerna och så vidare. Ingen kan förutse vilka branscher som i framtiden kommer växa och vilka som kommer krympa, det kan de alla enas om. Här har dock öljetten en förmåga att förirra sig. Han talar om det som att Socialdemokraterna ser bidrag som lösningen för hålla igång företagen. Det stämmer inte. Socialdemokraterna vill skapa konkurrensmöjligheter genom att erbjuda lånemöjligheter. Alla var också överens om att just likviditeten, eller rättare sagt bristen på likviditet, är ett problem. För att inte företagsvärlden ska stanna upp på grund av bankernas motvilja att låna ut måste staten stiga in. Det måste alltid finnas möjlighet att expandera och att våga satsa på sina företag. Det är småföretagen som kommer att ge oss många av de nya jobben i framtiden. Men vi måste även finnas till för de stora företagen som sysselsätter hela orter. Att (S) skulle vara intresserade av att gå i vägen för konkurrensen är dock en myt och inget annat betonar Thomas Enroth. Det är ingen som tror att hela arbetsmarknaden går att styra upp genom bidrag.


Taggar: , ,