Om två år kan Sverigedemokraterna ha en egen dag under Almedalsveckan. En dag där Jimmie Åkesson talar från scenen, och partiet anordnar seminarier, och gör utspel.
För utspel är Sverigedemokraterna bra på – i de kommuner där de har mandat, och personer att fylla dem, kommer utspelen ofta tätt på varandra. De kan handla om vad som helst, om alkolås, skolavslutning eller säkerhetsbälten, utskickade från centralt håll och marginellt omskrivna på kommunal nivå.
De utspel som skapas av kommunpolitikerna själva rör mest partiets paradgren – att säga nej till alla sorters ekonomiska avvägningar. Även om det finns bred konsensus att lägga ned exempelvis en överflödig skola så finner SD ett värde i att den ska vara kvar – och om frågan om finansieringen dyker upp har man det odödliga trumfkortet i den drastiska invandringsminskningen som automatiskt får det att regna manna från himlen.
Men hur gör man detta till en dag i Almedalen? I boken ”Slaget om svenskheten” lyfter författarna Anna-Lena Lodenius och Mats Wingborg på ett mycket grundligt sätt fram Sverigedemokraternas politik inom flertalet områden, och det som framgår tydligt är, förutom den ständiga undfallenheten och veligheten, att deras ad hoc-politik inom alla områden förutom invandringen ofta blir kraftigt motsägelsefull.
Ett exempel är synen på ”folkslags” rättigheter, som har blivit en utav alla de infallsvinklar som partiet använder för att motivera deras främlingsfientlighet, där svenskarna med deras unika kultur måste skyddas som en slags utrotningshotad växtart.
Däremot när man kommer till samernas rättigheter, måste dessa begränsas. För samerna gäller inte samma försvar av ett ”folk” som ”svenskarna”, utan rättigheter rörande exempelvis jakt är absurda och måste dras in. Detta för att locka väljare i Norrland som är samefientliga.
Sverigedemokraternas politik är inte ett nät som hålls inom en ideologisk ram, utan ett träd med främlingsfientligheten i grunden, vars grenar sedan får spreta ut inom de olika politikområdena. När man sedan lyfter upp dem bredvid varandra ser man motsättningarna, paradoxerna och dagsländementaliteten.
Att Sverigedemokraterna får en dag i Almedalen är en utav alla de små förändringar i det politiska landskapet som man inte alltid tänker på när man ponerar att de kommer in i riksdagen 2010. Men om så blir fallet kommer de dyka upp på fler ställen, de kommer synas mer – men förhoppningsvis blir det då en möjlighet för dem som förvillats att tro att de bryr sig om något mer än xenofobin att se samtliga av trädets ruttna grenar.
Taggar: Almedalsveckan, Almedalen, Politik, Sverigedemokraterna.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar