Det är inte sällan man får höra att socialdemokratin är uträknad, att den är döende, att den förlorat sin relevans. Samtidigt upptas högerns nästan samtliga timmar av olika strategier för hur man ska förhålla sig till just socialdemokratin. Socialdemokratin är och förblir måttstocken för politiken i Sverige. Det är därför Björklund blir så illa tvungen att rikta sitt politiska engagemang mot just Landet Jante.
I övrigt hade nyspråket satt sin prägel på talet. Jämlikhet definierades som olikhet, frihet som att bara få välja yrkesbana en gång och så vidare.
Naturligtvis blev regeringens krisinsatser föremål för diskussion, om än flyktigt. Folkpartiledaren hävdade att de svenska insatserna mot lågkonjunkturen var de största i Europa - vilket inte stämmer. Alls. Sedan lades allt krut på att istället tala om de socialdemokratiska förslagen.
Kritiken mot socialdemokraternas förslag låg hela tiden i att de var dels ofinansierade - och dels skulle finansieras med höjda skatter. Hur man gör för att framföra båda dessa anklgelser samtidigt är en smula oklart.
Björklund fortsatte med sina förslag på stimulans av ekonomin:
"Jag har lärt mig att i lågkonjunktur bör ekonomin stimuleras, exempelvis genom sänkta inkomstsjkatter"Exakt samma lösning som i högkonjunktur då, alltså. Dessutom undrar man var han lärt sig just detta, han kan omöjligen ha lyssnat på regeringens eget finanspolitiska råd. Att folk inte jobbar bygger på att jobb saknas, inte att "det inte är tillräckligt lönsamt". Det närmaste man kan hitta stöd för uppfatningen om att lägre inkomstskatt leder till fler jobb finns i en rapport från Konjunkturinstitutet, som menar att en blygsam effekt möjligen kanske kan uppnås någon gång i framtiden. En sällsynt dyr insats, alltså.
Efter att ha suttit med i en regering i tre år som vänt ett budgetöverskott på 89 miljarder kronor till ett underskott på snart uppemot 200, så vänder sig Björklund mot Vänsterpartiet, som motsätter sig reglerna med budgettak. Ansvarslöst, menar folkpartiledaren, men glömmer då att hans eget parti i sin senaste budget i opposition föreslog exakt samma sak.
Sedan kom mer nyspråk, nu i form av lärlingsutildningar. Anders Utbult har tidigare förklarat de nya språkliga begreppen runt sämre sntällningstryghet och lägre löner. Större löneskillnader var bra, och fick man bara lite lägre ingångslöner i Sverige skulle löneutvecklingen vara bättre. Och ja, det är ju sant, men om utvecklingskurvan var det som räknades så kanske man borde sänka ingångslönerna till nära noll. Då skulle man få se på kurva!
Men de lägre lönerna är tydligen ngelägna, eftersom de är bättre än socialbidrag. Socialbidrag som för övrigt har ökat i omfattning på grund av alliansregeringen.
Därför blev avregleringen av telenätet ett viktigt ämne då det lett till sänkta priser och gjort Sverige till en ledande IT-nation. Av alla dussintalet avregleringar som gjorde på nittiotalet var telenätet den enda som ledde till sänkta priser, så det är ju lustigt att just detta exempel lyfts fram, som av en slump. Att Sverige är en ledande IT-nation kan dessutom möjligen tänkas bero på den socialdemkoratiska regeringens statlig satsning på bredband.
Och så, förstås, värnskatten. Huruvida 5% extra skatt på inkomster över en halv miljon verkligen är ett straff på utbildning reddes inte ut närmare utan togs bara som en sanning.
Som så mycket annat.
Mer om Almedalen finns att läsa hos Mad World och Rasmus Lenefors.
Taggar: Almedalsveckan, Almedalen, Politik
0 kommentarer:
Skicka en kommentar