Jag drömmer om ett Svergie där alla har rätten att definiera sig själv. Min vision av mångfaldens Sverige är ett där ingen ses som gäst. Där människan som levt här, fått barn här och förmodligen kommer dö här inte ses som han eller hon som ska vandra vidare. Vart han eller hon är född är totalt irrelevant.
Ett Svergie där man som mörkhårig slipper frågan vart man kommer ifrån, och när frågan ställs inte få höjda ögonbryn när man säger ”Karolinska Sjukhuset i Solna”.
”Invandrare är dåliga för Svergie. Invandrare är bra för Sverige. Skippa den där diskussionen. Allt mellan Treriksröset och Ystad är Svergie. Den socialdemokratiska politiken ska formas där efter.” Det sa den tidigare ordföranden i Stockholms Läns SSU distrikt, Daniel Mathisen i sitt avgångstal. Och jag håller med till fullo.
Mona, jag vill att du talar om Mångfaldssverige. Ett Sverige där konstruerade etniciteter aldrig får bli en variabel i problemlösningen av klass och genus. Där etnicitet inte ses som en struktur – utan att distriminering är det.
Jag tror nämligen att detta är kärnan i den Socialdemokratiska storstadspolitiken. Vi kan aldrig ta en debatt om rasism genom att tala om invandrarskap. Vi måste skapa en ny debatt. En debatt om Mångfald.
Taggar: Almedalsveckan, Almedalen, Politik
0 kommentarer:
Skicka en kommentar