Vänsterpartiet - det nya bankpartiet

Och så var Visby återigen invaderat. Stadens invånare delas upp i de som rider på vågen och slår mynt av de anstormande politikerna, lobbyisterna, debattörerna och åskådarna - och de som väljer att tyst förbanna dem. För de som vill se sitt Visby orört finns det dock redan en uppsjö av saker att störa sig på - en gotländsk vän svor tydligast över det kitchiga blågulrandiga tåg som rullar över stadens gator med en förinspelad guideslinga.

Annars är det som hörts högst än idag Vänsterpartiets presskonferens om sin nya finansrapport. Pressekreteraren Uje Brandelius hade tryckt ut alldeles för informationsblad, partiet hade ställt fram alldeles för få stolar och mikrofonerna var på låg volym - vilket kanske var meningen, då det skapade en känsla av nyfikenhet, och en stor hop av journalister runt det bord där Lars Ohly och Ulla Andersson satt.

"Ökat statligt ägande V-recept mot finanskriser" är Dagens Nyheters kanske inte otroligt nyskapande sammanfattning av presentationen. Och ja, det var en del av det som sades.

Men hade Uje Brandelius varit mer Schlingmanniansk hade han fått media, som tyvärr är allt för lättstyrd, att fokusera på det som nu endast får en mening i DN: Ge statligt stöd till att starta nya lokala banker.

Han hade gjort det större: Vänsterpartiet är de små bankernas vän! Det nya bankpartiet! De tror på bankverksamheten - men märker hur storbanker blir okontrollerbara och instabila - och vill därför ge stöd för att starta små, lokala, ärliga banker.

Det skulle ha varit först, störst, och fått betydligt mer genomslag än det faktum att Vänsterpartiet förespråkar mer statligt ägande. Visst är tanken att staten, om den betalar bankernas skulder, också ska ta en del av ägandet, mycket relevant. Den skulle också kunna återknytas till det nyliberala argumentet för att få banker att gå omkull - att de måste lära sig en läxa - och vara en light-version: Om inte bankerna lär sig att ta mindre risker kommer de nuvarande ägarna tappa ägarandelar.

Men det är inte revolutionerande. Och det är precis vad alla förväntar sig. PR-byrån Hill & Knowlton presenterade innan veckans början det egentligen alla visste: Det är skitsvårt att synas i Almedalen. För att synas behövs kontraster - som Vänsterpartiet som bankparti.

Ohly börjar tala om 20 minuter. Vi får se om han lyckas kontrastera.